Fraser Island (K'gari) - Day 1
Fraser Island (K'gari) - Day 1
Namnet Fraser Island kommer från historien om James Fraser och hans fru Eliza jag ska inte berätta hela den historien för er för då tar det nog ett årtionde. Ganska intressant historia dock. Jag hoppar även över att berätta om detta för jag har nu hört lite olika versioner och jag har nu ingen aning om vilken som är sann. Troligen är ingen av dem sanna. Aboriginerna kallar ön för 'K'gari men du uttalar det Gurri detta betyder då Paradis. Det är ganska så sant faktiskt, det är typ som ett paradis tycker jag efter att ha upplevt en del utav denna ö. Fraser Island blev intagen på världsarvslistan 1992.
Den 31 oktober klev vi upp ganska så tidigt för att hinna bussen som skulle ta oss till hamnen och sen vidare över till Fraser Island. Vi gjorde oss i ordning och hann klart med allt som skulle göras på morgonen. Vi hann till och med trycka i oss en halv vattenmelon som vi egentligen skulle ätit lite av kvällen innan men det kom vi på försent. Köket på detta hostlet stänger redan vid 21 på kvällen, så vi bestämde oss för att ta den till frukost. Det va bara det att det blev en helvetes massa vattenmelon. Jag åt upp min del och jag var så in i helsike mätt efter det och ja jag pissade verkligen min beskärda del den dagen. Chatrin åt inte upp alla sina bitar för hon tog någon extra macka istället så de sista bitarna fick vi slänga. Vi diskade och gjorde oss helt klara och när vi gjort allt klart med disk och annat kom bussen ganska så lagom. Vi kom senare under dagen på att vi glömde borsta tänderna efter frukosten, haha! Bussen kom i tid och vi hoppade på och väl på bussen diskuterade vi busschufören och kom fram till han troligen var ganska så het när han var i sina bästa dagar. Innan vi åkte till färjan var vi runt på ganska många hostel och plockade upp människor som hade tänkt samma tanke som oss. Vi kom efter en stund fram till färjan och vi klev på ganska så förväntansfulla. Jag var även lite förväntasfull över själva båtturen då det kunde innebära att man fick se delfiner, dugonger eller knölval. Det skulle visa sig att vi inte såg varken det ena eller det andra. Det var inte dålig tur för det för det var mycket vacker vy att beskåda från båten. Efter en 45 minuter var vi i land och vi kunde kliva av på fast mark. Vi mötte nere vid bryggan upp den guide som de närmaste tre dagarna skulle ta oss runt på ön. Vi hoppade in i den 4 hjulsdrivna bussen och startade denna tredagars tur. Vi åkte först en liten bit på asfalterad väg och jag tror de flesta inte var beredda på hur en skogsväg skulle kunna se ut och då särskilt här då allt är sand. Området nere vid hamnen och där stugorna låg hade inte dingoes tillgång till. Innan vi kom in i det riktigt vilda var vi tvugna att åka upp för en backe som av naturliga skäl hade döpts till The Rollercoster. Det var verkligen guppigt. Vi studsade runt lite hit och dit och alla började skratta och tyckte att det var ganska så roande men det avtog ganska så snart när alla insåg att stora delar av resan skulle kännas såhär, haha! Det hör ju till med denna typen av resa, inte skulle det passa med asfalterade vägar i denna typen av miljö. Efter the rollercoster ride körde vi över en ganska så stor färrist och det var nu vi var inne i DINGONAS territorium. Vi körde först till en ganska så liten sjö vid namn Lake Basin. Den såg faktiskt ganska så mysig ut och det var nu vi insåg att det faktiskt skulle kunna få plats så många sjöar som det faktiskt sas att det fanns på denna ö och om jag har förstått det hela rätt ska den vara på ett ungefär som öland i storlek. Det kändes så himla levande när man kom ner till sjön, dock tror jag inte att det fanns någon fisk i sjön då det endast var regnvatten i sjön. Egentligen är det konstigt att det kan samlas vatten så när ön egentligen är en stor sandhög. Jag ska förklara för er hur vattnet kan vara kvar. Om jag inte minns helt fel så är det så att botten är gamla växter som i princip fungerar som en kork. Det är som när man gräver en damm i trädgården, då måste man ha en slags duk som håller vattnet på plats. Jag tror det ska vara på detta vis, jag ska dock kolla upp det så att jag vet exakt. Det är så himla svårt att minnas allt hon sa längs med vägen. Efter sjön så ser vi en ganska mycket skog då vi kan välja mellan att gå tillbaka tillbussen och åka till nästa ställe eller gå, självklart vill man ju gå. Vi ser en hel del häftiga träd under denna lilla vandring. Vi kommer efter ett tag in i den kända subtropiska regnskogen och det blir lite blötare än vad det var tidigare. Vi ser ännu fler träd och mykcet konstiga trädformationer som alla uppmuntrar till foton. Allt i just denna delen av ön var såå grönt. Riktigt häftigt ändå och så olikt skogen som man är van vid där hemma i Sverige. Där det bara är gran gran och ytterligare lite gran. Men saknar faktiskt doften av gran, det luktar så himla gott i en riktig granskog. Vi kom efter en cirka 40 minuter fram till Central Station som stället kallades och genom där har jag för mig att Eli Creek rann. Vattnet i denna å eller vad man nu ska kalla det är så klart och fint men det är inte så konstigt med tanke på att vattnet hela tiden filtreras i endast ren, fin sand. Fint som tusan var det även där. Efter att Kirstey pratat en stund kom vi upp till det ställe som tidigare varit basen när det fälldes timber och folk verkligen arbetade här på ön. Vissa byggnader fanns kvar. Det var nu dags för lunch och det var typ hamburgebröd med en massa saker att välja till. Under tiden som vi åt blev det dags för en presentation. Ja som det oftast är på sådana tillställningar och som vanligt tycker alla att det är mycket pinsamt och ingen vill börja. I alla fall efter att alla sagt det de skulle var det dags att gå vidare. Vi blev visade till ytterligare en stig och det blev nu tävling också. Det fanns två slags träd på ön som förr var väldigt eftertraktade. Det ena var en mycket lätt och soft träd sort som passade till mycket och det andra trädet var först ett utdömt träd ingen ville ha det för det var för dåligt enligt alla. En dag upptäckte man dock att trädets mitt innehöll ett ämne som kunde stå emot vatten väldigt bra och därför inte ruttna. Innan hade man hatat trädet för just detta och för att de blir så brutalt stora och var bara ivägen när man ville åt den andra trädsorten. Vi skulle helt enkelt lista ut vad man använde trädet till. Jag kom inte på vad det va men tänkte som fanken på det efetrsom att det var tävling ville man ju vinna. Den andra tävlingen var att räkna trappsteg fram till nästa ställe där vi skulle möta upp vår guide. Jag glömde faktiskt bort att räkna trots att det var tävling jag var fullt upptagen med att studera naturen och dess fantastiska skapelser. Dessa träd som jag nu snackat om i hundra år var verkligen STORA och vi fick reda på att de användes till bryggor i hamnar. Det var faktiskt inte lätt att veta då vi inte fick reda på den informationen som jag nu har gett er. Den som vann fick en gratis beerjugg eller cocktailjugg senare under middagen. Vi hoppade nu på bussen igen och de gröna träden började efter ett tag att övergå till en mer svart och sotig nyans och som tillslut skulle resultera i kolsvart. Detta berodde helt enkelt på att det varit en brand där för endast 6 veckor sedan. Det var en planerad brand och från början kontrollerad brand som sedan gick överstyr. De fick helt enkelt inte stopp på den. Det gick så långt att stugorna och resorten fick utrymmas. Att bränna av ett område på detta sätt det är så man gör i detta landet. Vissa växter behöver hettan för att fröna ska kunna öppna sig och sedan kunna gro. Det blir efter en sådan brand ännu mer frodigare än tidigare. Det var ganska så enastående för det hade redan kommit tillbaka en hel del grönt. Var häftigt att se att naturen återhämtar sig så snabbt. Vi kommer efter kanske en 40 minuter fram till Lake McKenzie, den såkallade blå sjön. Det stämmer den är verkligen blå och såååå himla klart vatten. Helt underbart verkligen. Nu var det dags att ta på sig bikinin och slänga sig i sjön en stund för blötläggning. Denna sjön sägs göra underverk för din hy och ungdom. Man ska tydligen bli 10 år yngre efter denna sjön. Sanden var helt magisk, helt kritvit verkligen. Ph värdet i denna sjö låg på 4,3 så det är inga fiskar eller liknande i sjön och det är det inte i knappt någon sjö på Fraser. Vi satt och skrubbade oss över hela kroppen både Chatrin och jag för att se om den funkade. Vi blev verkligen lena som barnrumpor efteråt. Håret blev även det annorlunda. Det blev så luftigt och mjukt. Ganska så coolt tycker jag ändå. Efter att vi varit i en ganska så lång stund var det dags att gå upp för att få lite afternoon tea och kaka. Jag som älskar att bada ville verkligen inte gå upp. Underbar sjö särskilt efter att man nu ett tag badat i havet och nu slapp det så himla salta vattnet. Afternoontea var mycket gott och satt ganska så fint, särskilt då det serverades mycked goda chokladkakor. Doppade man dem i teet var det inte alls så dumt faktiskt rent av asgott. Det var efter detta dags för oss att ta oss tillbaka till stugorna. Efter ytterligare en bumpy ride var vi framme. Vi fick nu våra nycklar och Chatrin och jag skulle dela rum med två andra tjejer från The UK. Vi hade haft tid att gå och utforksa området lite men alla var så trötta och ville bara ta en dusch. Det fanns endast två duschar så det blev två i taget. Medans Chatrin och Louise var i duschen tog jag och Katryn varsin koppte och en TimTam. Dessa borde vi ha i Sverige. Det är rektangulära choklad kex/kakor som är underbara och biter man av två hörn det ska då vara motsatsa hör och sedan suger i sig lite te eller kaffe funkar nog det med om man gillar det. Gör man detta måste men sedan vara lite snabb och trycka i sig denna chokladkaka då den börjar smälta men det är fan som chokladorgasm. AMAZING så gott. Det var efter en stund för mig att hoppa i duschen. Klockan blev sedan 19.00 och det var dags för middag nere vid The Dingo Bar. Det satt faktiskt inte helt fel med lite krubb i kistan. Det var mellan 20 och 21 happy hour i baren så endast 10 dollar för antingen en beerjugg eller en cocktailjugg. Så det fick det ju självfallet bli. Vi spelade lite biljard och insåg att vi alla sög men roligt hade vi för det. Blev även lite volleyboll innan kvällen tog slut. Det hans även men en hel del fulerier. SKulle göra något med YMCA så att det blev med på kort men det lyckades inte så himlans bra kan jag informera er om men roligt hade vi. Det blev även lite dans på dansgolvet men det var endast jag och en tjej till så vi hade det för oss själva. Vi kunde önska låtar hejvilt. Det blev förståss några med Bon Jovi... trevligt! Efter detta var kvällen och även dagen snart slut så det blev sängen så att man skulle orka upp dagen efter ganska så tidigt för att komma ut på nya äventyr på denna paradisö.
Detta var första dagen nu är det bara två kvar men tror att jag skriver dem i ett annat inlägg så ni inte behöver avlida av läsande därhemma. Hoppas att allt är bra med er alla! Snart kommer fortsättningen från dessa underbara dagar på Fraser Island.
Ska även påminna er om att det snart är jul, hah!
Vi har idag träffat en norsktjej här på hostlet. När hon tänker på Sverige blir det bara Svenne Banan. Hur roligt som helt. Jag berättade om guleböj och hon hade aldrig hört talas om att vi i Sverige skojar om det och en del tror faktiskt att banan på norska heter så.
Ha det gott!!
/ Elin
Ps. Om detta inlägg inte är begripligt så beror det på att det hela tiden dummade sig och texten flyttade runt och hade sig men jag tror att texten nu ska vara i rätt ordning annars får ni väl gissa haha! Lycka till!!!!!
