Tomatketchup
Hello hello i mörkertider!
Vad händer där hemma i mörkret?
Vad händer egentligen här? Man skulle kunna säga att det händer mycket men ändå ingenting. Vi befinner ju oss som jag har berättat tidigare i Bundaberg. Fortfarande ett mycket myskoställe, men nu har vi lärt känna lite folk så det har väl blivit lite trevligare än vad första intrycket var.
Vi jobbar fan röven av oss. Vi jobbar på en jävla tomatodlingsfarm. Helvetes tomater skulle jag nog kunna kalla dem. Vi drömmer fan om dessa tomater och blundar man ser man framför sig. Usch jag som i vanliga fall älskar tomater, men nu vet i fan längre. Särskilt en sort som vi plockar är Djävulen själv. De är fan omöjliga att få tag på för de är intrasslade i varenda gren som finns på den förbannade tomatplantan och när man väl får tag på en tomat ska man även hinna med att ta bort det där gröna på tomaten. Jag vet inte vad det heter på svenska det där gröna. Man får jävlar i hoppet vara rapp i fingrarna när man arbetar i tomatbranshen. Both hands in the bushes people, faster please, don't miss any fruit please är några av de ord vi får höra dagarna i ända av våran suporvisor. Igår hörde jag detta i 13 timmar i sträck. Fy tusiken vad trött jag var efter detta pass, eller egentligen är det mest ryggen som dör. Man går ju runt som den där kokvinnan mednäsan i backen dagarna i ända och till detta så är heller inte dirket svalt där ut på fältet. Solen steker verkligen, i alla fall mitt ansikte. Mitt stackars lilla ansikte det kommer aldrig att bli det samma någonsin igen. Just nu ser jag ut som en tomat i ansiktet. Helt idiotiskt! Jag smörjer och smörjer med solskyddsfaktor men inte hjälper det när man svettas som ett litet as på dagarna bland dessa tomater. Ansiktet kan knappast röras på. Det är stramt som tusan och det känns faktiskt sådär när jag vet att jag måste ut i fältet igen, men antar att det bara är att på att igen. Vi tjänar ja faktiskt ganska så bra.
Just nu håller vi på med att jobba shift så några jobar på morgonen fram till 12 ungefär sedan kommer det nya friska glada människor som ska byta av endel av oss. När vet jag inte men utifrån detta ska det väljas ut 15 personer som ska jobba heltid på denna farm. Vi jobbar shift nu så de kan se vilka som är uthålligast och jobbar bra. När jag säger att man sedan ska jobba heltid skojar jag verkligen inte. Skulle jag få detta jobb så kommer jag att jobba 6 dagar i veckan och cirka 12 timmar per dag. Är inte det lagom? Det är ju för fan helt sinnessjukt. Jag kommer att vara helt jävla död om det skulle bli så. Jag vill ju ändå ha jobbet då det är ganska så bra betalt och pengar kan jag för tillfället inte få nog av eller jag kan nog aldrig få nog av stålar tror jag. Vi har emellanåt ganska roligt ändå när man står där med röven i vädret och näsan i backen men det är faktiskt ytter sällan då det faktiskt är plågsamt obehagligt och det gör ont som fan. Men på rasterna har vi roligt men rasterna är för få, på ett 12 timmars pass har man 2 pauser. Igår när vi hade slutat fulade sig jag, en tysk tjej vid namn Annika och en kille som heter Aaron. På hemvägen då vi alla tre var helt slut tror jag tröttheten tog lite överhand och slog igenom totalt, men kul var det i alla fall.
Idag har jag igen spenderat en hel del tid bland tomaterna och bättrat på min snygga och mycket behagliga ansiktsbränna. På morgonen när jag skulle ta på mig mina arbetsskor trodde jag att jag hade hittat dem, men när vi satt i bilen upptäckte jag att fan det här är ju inte mina skor men då var det så dags. De var ju lagom i alla fall så det var bara att använda dem. Men mycket ful. Innan jag upptäckte att jag tog fel skor sa jag till en av de andra... det är någon som ha snott mina strumpor men vem fan vill ha ett par äckliga strumpor. Jag förstod jusenare varför mina strumpor var borta, för de liggar i mina skor. Jag ska tillägga att detta skedde klockan 04.00 imorse och det var mörkt ute där vi har våra jobbaskor.
Skitiga är bara förnamnet för hur man ser ut efter en dag på arbete. Man är ju för fan lika skitig efter man har duschat som innan. Det går verkligen inte bort vi skrubbar oss överallt med våra nagelborstar men fan att man blir ren. Händerna kommer nog aldrig att se dagsljus igen har jag en känsla av. Helt stört vad skitig man blir. Första dagen var det nästan lite skönt att få bli lite skitig då det var länge sedan vi var hemma i Sverige och blev smutsiga av arbete. Men jag kan nog säga att jag aldrig har varit så skitig som jag var efter gårdagen. Häromdagen efter att vi kom hem frågade John (ägaren till hostlet) om jag ville testa att rengöra händerna med ugnrengörningsmedel, han frågade även om jag hade några så på händerna... jagsvarade givitvis att jag ville testa då tvål är meningslöst, jag sa också att jag inte hade några sår vilket jag verkligen trodde. Det skulle visa sig att det hade jag. Helvete vad det gjorde ont. Det sved som elden, det kändes som om händerna brann upp!!! Så tips från coachen använd aldrig ungrengörningsmedel för att tvätta er om ni har några sår eller bara någon liten skråma. Det är helvete!!
Idag föresten när vi skulle till jobbet var vi försenade och han som körde tog det inte direkt långsamt. I alla fall på vägen satt det 4-5 kråkor och vanligtvis så flyttar ju fåglar sig men två av dem gjorde inte det så de blev platta fåglar. Jag har också sett en påkörd kängru mycket sorgligt!!
Det händer faktiskt inte så himla mycket här... typ det enda vi gör är att sova, äta och jobba. Ganska så tråkigt men det kommer vara gutt om ett tag när vi har en massa nya stålar.
Nu ska jag faktiskt vila mig en stund då det inte blev speciellt mycket sömn natten som gick. Så att jag orkar upp igen i morgon för att plocka lite fler tomater.
Så när ni köper tomater och då om de är odlade i Australien så kan det vara jag som har plockat dem, tänk på det!
Ha det gott allihopa!!
/ Elin
Jag efter första dagen bland tomaterna!! Ser nu ännu värre ut!!
